tisdag 14 november 2017

Frostiga signaler

Vid gryning är det som kallast och i morse var allt inbäddat i glittrande frost, - 7,4 grader förändrar landskapet. Dammen har fått ett istäcke och igår började jag med fågelmatningen. Lustigt hur snabbt de hittar maten, trafiken är intensiv redan efter någon timme. Vintern är i antågande och vildvinet har tappat sina blad men frukterna hänger kvar långt in på vintern.


Stensötan rullar ihop sina blad för att minska avdunstningen.


Korallapeln Malus x zumi `Professor Sprenger´ behåller frukterna länge till glädje för fåglarna


Solhattarna står stadigt kvar, fröna blir säkert mat till någon hungrig i vinter.


De allra sista bladen på djävulsbusken `Diabolo´


Strålrudbeckian är en av de som håller ut längst men nu är det obönhörligen slut


Frostiga barr mot röd husvägg Pinus sylvestris `Watereri´  evigt grön.


Vacker både sommar och vinter, vår och höst är min barr favorit Pinus strobus `Minitwist´


Dags för vintervila för både växter och trädgårdsägare men för djuren i naturen börjar kampen för överlevnad. Alla tar tacksamt emot lite hjälp när maten sinar och kylan biter sig fast.



söndag 12 november 2017

Klockan klämtar för klimatet

"Vi har allt som krävs för att kunna sätta igång med att avvärja klimatkrisen - utom möjligen den politiska viljan"  Al Gore 2006


Mitt första möte med växthuseffekten och klimatförändringar var Al Gores bok och film "En obekväm sanning". Budskapet gick som en chockvåg över hela världen och drabbade även mig med kraft. Redan då etablerades motståndet, fossilsamhället stretade emot och boken fick mycket kritik för att vara ovetenskaplig. Idag, med facit i hand, borde han få upprättelse på en hel del punkter om än inte i alla.

Bild NASA

Då, för drygt tio år sedan var det svårt att förstå vad som menades med växthuseffekten, varför en gas som koldioxid blivit en fiende för planeten, koldioxid har ju alltid funnits och är en nödvändig gas för livet på jorden.

Solens strålar tränger genom atmosfären och värmer upp jorden och värmen strålar ut igen. Utan växthusgaser som hejdar värmeutstrålningen skulle planeten Jorden bli alltför kall för allt liv. Med den ökande mängden utsläpp av växthusgaser i atmosfären reflekteras en del av värmestrålningen i växthusgaserna och stannar kvar i jordens atmosfär. Det bildas som en tjock filt runt jorden som släpper igenom solstrålar men minskar värmesläppet från jorden.

Vattenånga, koldioxid, metan och lustgas påverkar det globala klimatet. Vattenånga är kortlivad i naturen, faller ut som dagg på mornarna beroende på temperaturen. Metan är en kraftfull växthusgas men inte lika långlivad som koldioxid i atmosfären. Det är de långlivade växthusgaserna som påverkar klimatet på ett allvarligt sätt.

" Även om vi lyckas få ner våra koldioxidutsläpp till nära noll så kommer jordens medeltemperatur inte att sjunka utan ligga kvar på en förhöjd nivå i tusentals år" 
Professor Christian Azar -  Chalmers

Det naturliga kretsloppet för koldioxid är i balans men när vi människor börjar förbränna fossila bränslen i jakt på billig energi händer någonting. När vi utvinner och förbränner fossila bränslen som kol, oljeskiffer, tjärsand och gas släpper vi ut koldioxid som varit utanför kretsloppet i miljoner år, det blir ett tillskott i atmosfären. Naturen är inte försvarslös mot allt som vi människor förorsakar den, våra ekosystem har en buffrande förmåga dvs de klarar av att korrigera skador på ekosystem till en viss gräns. När skadorna och attackerna blir för allvarliga fungerar inte systemet längre, det har nått sin "tipping point" och övergår i ett annat system, som när regnskogen övergår i gräsbevuxna slätter. Det går inte längre att korrigera. Artutrotningen har aldrig varit så stor som idag och den är oåterkallelig, när arter dör är de borta för alltid. Djur och växter hinner inte alltid anpassa sig till ett varmare klimat, det går för snabbt.

Mycket av den värme som stängs in i jordatmosfären absorberas av våra hav som har en buffrande effekt. Men haven blir varmare, isarna smälter och upptagningen av koldioxid försurar vattnet. Ett exempel är Stora barriärrevet i Australien som många forskare menar är borta inom några decennier. När vattnet blir varmare stöter korallerna bort algerna som ger dem dess färg och kvar blir ett kalkskelett som dör så småningom om inte temperaturen återställs, det kallas för korallblekning. Stora barriärrevet har byggts upp under minst 18 miljoner år.

Varmare temperatur bidrar till att fler skogsområden blir allt torrare. Torra skogar brinner lätt och bränderna genererar enorma koldioxidutsläpp för att inte tala om alla människor som förlorar allt de äger, vi ser och hör om dessa skogsbränder på nyheterna varje sommar. Högre temperaturer orsakar extremväder, orkaner får sin energi från varmt vatten och när havsvattnet blir varmare ökar också kraften i ovädren.


Väder är temperatur vid en given tidpunkt - klimat är statistik på vädret under många tidpunkter, det var bland det första jag lärde mig - att förstå skillnaden mellan väder och klimat. Världens mäktigaste man har inte ens lärt sig det mest elementära, en katastrof med tanke på de utmaningar vi står inför. Att han därtill gör allt för att underminera forskning och vetenskap är ett fullständigt gränslöst beteende. Han skadar allvarligt den pågående processen om att minska våra utsläpp och han kommer  inte att ta något som helst ansvar för konsekvenserna. Han sitter säkert trygg i sitt gyllene torn när flodvågor drabbar kusten.

Bild NASA

lördag 4 november 2017

Murphy´s lag

Om något kan gå fel så kommer det också att göra det eller "Lagen om alltings jävlighet",  jag och datorer i ett nötskal.

 Nyinköpt fin och dyr dator med god lagringskapacitet samt en extern hårddisk på 2 TB som enligt säljaren skall ha närmast obegränsade lagringsmöjligheter för bilder.

Fagus sylvatica `Rohan Obelisk´ blodbok
Sedan började prövningen. Alla 41.000 bilder laddades över till den externa hårddisken och tillbaka till den nya datorn som har två hårddiskar, en för program och den andra för det man vill spara.  Och om något kan gå fel så gör det det, av två val så valde jag det som var fel och datorn larmade omgående om att utrymmet var slut - skulle valt den andra hårddisken.


Larix marschlinsii `Filip´s Road Show´  lärk
Försökte ta bort bilderna och bildprogrammet men det gick inte eller snarare, jag klarade inte av det. Åkte in till stan och lämnade in datorn hos en professionell datorkonsult och hämtade den i fredags. Hårddisken var tömd som den skulle vara men det gick inte att komma in i mitt gamla bildprogram. När vi försökte ta bort programmet blev hela datorn svart, den hade låst sig och det gick inte att komma in i den. Åkte till försäljaren som hjälpte till att låsa upp datorn igen. Så nu vet jag åtminstone hur man gör när datorn låser sig, man håller in strömknappen 10 sek. så att strömmen bryts och då går den att starta igen. Ja jaa, man lär sig alltid något nytt även i prövningens tid.

Orostachys iwarenge var. boehmeri rosettkudde
Så nu sitter jag och bloggar med min gamla dator eftersom det är här bilderna finns. Sonen har lovat hjälpa till med överföringen till den nya datorn, känns inte som jag vill ge mig ut på nya äventyr just nu, om något kan gå fel så gör det förmodligen det.

Rhododendron `Silbervelours´

lördag 21 oktober 2017

Jag behöver goda råd

Jag är nu i den situationen att min dator larmar om att utrymmet snart är slut på hårddisken. Jag har rensat allt som går men det ger ändå inte speciellt mycket mer utrymme. Jag törs inte ladda ner fler bilder eftersom jag tror att det är alla bilder jag sparat under åren som stjäl det mesta av utrymmet.

Crocus kotschyanus septemberkrokus

Min dator är inte så gammal, kanske tre eller fyra år sedan jag köpte den men det kanske tangerar  antikvärde i datorernas värld. Men kapaciteten verkar vara dålig, 465 GB om jag förstår det rätt.  Så min första fråga, vad är ett rimligt utrymme hos en dator? Jag använder den nästan bara för att läsa nyheter, blogga, söka information och liknande samt att jag sparar mina bilder i den. Jag är så okunnig på området så jag känner att går jag till någon av de stora kedjorna för att köpa mig en ny dator så kommer den unge mannen jag antagligen får möta att prata omkull mig hur enkelt som helst.

Gentiana sino-ornata `Eugens Bester´
Jag har ett uråldrigt bildprogram som heter Picture project, det är enkelt men om jag nu köper en ny dator så kanske jag borde vara lite mer modern och inte låta det gamla programmet följa med en gång till. Jag har även haft Picasa 3 men har aldrig använt mig av det, jag begrep mig aldrig på Picasa, tyckte det var komplicerat. Jag har ett krav, det måste vara användarvänligt, alltså ett program som inte är alltför avancerat för en så tekniskt okunnig person som jag är. Tar tacksamt emot tips om bildprogram som är lätt att använda och som lämpar sig för bloggen.

Och vad gör jag med alla mina gamla bilder? Synd om de går förlorade men om jag överför alla bilder till den nya datorn så lär jag väl stöta på samma problem igen ganska snart eller...?

Magnolia x wieseneri ´Swede Made´

onsdag 11 oktober 2017

En höstpromenad på Hagtorpet

Här ute är det tyst och idag var det nästan vindstilla, inte ens vinden förmådde bryta tystnaden. Den stora trädgården förbereder sig för bistrare tider. Klorofyllet har försvunnit ur trädens löv och vi kan urskilja alla de färger som egentligen alltid finns där men som vi inte kan se under sommaren.


Den större svampen håller ett beskyddande tak över den mindre, än finns det tid.


Ser ni spindlarna i rödklövern?


En inkräktare i naturen Rosa rugosa vresros som plötsligt dyker upp, borde tas bort


En död stekel vid sin sista matplats


Slutet är nära, kompisen har stupat


Bävern förbereder sig inför vinterns ankomst. Den stora vattengraven som går genom åkrarna har väldigt lite vatten just nu, bävern har börjat dämma upp vattnet för att bygga sin hydda. Den stora aspen kommer snart att falla, jag såg fem träd som som såg ut så här. I naturen får man inte vara lat.



Alla blir vi gråhåriga på ålderns höst


En Campanula lyser fortfarande blått i det vissnande gräset


Men tistelns tid är över för denna gång


tisdag 10 oktober 2017

Cornus sanguinea `Compressa´ - en trevlig buske

Att plantera buskar kan vara något av ett vågspel ibland om man inte vet hur de kommer att bete sig. En del buskar växer snabbt och kan ta över en plantering på nolltid, en del blir spretiga och tappar snabbt formen.

Men ibland har man tur, dvärgformen av skogskornell motsvarar mer än väl de förväntningar jag hade på den för mig okända busken.

Den är långsamväxande vilket i växternas värld ofta betyder att växten behåller sin kompakta form med tätt växande grenar. Den har en charm som tilltalar mig med den mörkgröna färgen och de krusiga, små bladen. Det är inte en planta som skriker på uppmärksamhet, snarare har den en något blygsam framtoning som väntar på upptäckaren. Jag har en viss förkärlek för denna typ av växter som med sin närvaro bidrar till lugn och harmoni i planteringar.


Den är lättodlad och föredrar sol till lätt skugga, här får den skugga under dagens varmaste timmar av huset. Den vaknar ganska sent på våren men i gengäld håller den ut länge om hösten och får ett purpurfärgat bladverk. En värdefull egenskap är att den är torktålig, en av de få växter i trädgården som aldrig visat upp några skador under torrperioderna. 

`Compressa´ i sitt sammanhang, invid stenen mellan de två tujorna `Brobeck´s Tower´ 

 

fredag 6 oktober 2017

Nära fåglar


I våras blev jag kontaktad av Åsa, frilansjournalist som berättade att hon och hennes man skriver en bok om fåglar och människors relationer till fåglar, om vardagliga fågelupplevelser vi berörs av och varför just denna fågel fått en speciell plats i vårt känsloliv.

Åsa hade läst mitt blogginlägg från våren 2013 om den svartvita flugsnapparen som årligen hedrar vår trädgård med sin närvaro och undrade om jag vill medverka genom att berätta lite om varför denna lilla fågel väcker så mycket känslor hos mig. Jag trodde hon hamnat fel, jag är ingen fågelspecialist och och min relation till fåglar överensstämmer inte med specialisternas åsikter om att arten är allt, individen inget. För mig är det precis tvärtom, jag har min känslomässiga relation till varje liten individ. Men det var just det hon sökte så med viss tveksamhet svarade jag ja.

I morse damp boken ner i min postlåda, jag hade tänkt köpa den och jag måste säga att det var en oväntad försändelse för min ringa medverkan. Jag blev överraskad och glad för den vänliga gesten. Jag har haft en del med trädgårdsjournalister att göra tidigare, de vill göra reportage om trädgården och så sitter man själv efteråt med en massa arbete att rätta felaktigheter och namnsätta alla växter de fotograferat och inte alls säkert man får ens ett tack. De utgår från att man blir så smickrad att man går med på vad som helst. Jag lärde mig taktiken så småningom och det var mitt svar till Åsa, om frågan gällt trädgården skulle jag tacka nej, men fåglar .. ja tack!

Jag har inte hunnit läsa boken men bläddrat och beundrat alla mycket speciella bilder som tagits av fotografen Roine Magnusson. Boken handlar inte om sällsynta fågelarter utan om våra välkända fåglar, de som finns med oss i vardagen och om våra relationer till dessa fåglar. Fågeln presenteras på ett trevligt sätt med fakta och så intervjuas olika personer om sina jordnära upplevelser och möten med just den fågeln som för alltid har fått en plats i hjärtat.