måndag 24 juni 2013

Saxifraga

Saxifragor är underbara trädgårdsväxter. De finns i alla former och storlekar, det finns växter för alla olika delar av trädgården och de finns i alla färger förutom blå.

Så skriver Malcolm Mc Gregor i sin fantastiska bok om detta växtsläkte. Han har mer eller mindre ägnat sitt liv åt Saxifragorna. De har ofta fått bestämma var semestern skall firas och har upptagit en ansenlig del av fritiden.
Han har rest över större delen av jordklotet för att fotografera och kartlägga växterna, undervisat och hållit föredrag, rest i oländiga trakter för att hitta och identifiera växterna i deras vilda miljöer.

"As with all enthusiasts, the subject of enthusiasm can become an obsession" Malcolm Mc Gregor.

Alla är inte odlingsbara här i vårt klimat om man nu inte äger ett alpinhus men många kan odlas i våra trädgårdar. De mest spridda arterna på våra breddgrader är de som benämns silversaxifragor pga av den vackra, vita bladkanten. De tillhör antingen S.paniculata eller S. cotyledon. De växer i vilt tillstånd i Pyrenéerna, Alperna, i olika delar av Skandinavien samt Island. Båda dessa föredrar sura odlingsmiljöer i sin  naturliga växtmiljö men verkar inte ha något emot att växa i jord med ett neutralt pH i våra trädgårdar men man kan gissa att marken inte bör vara för alkalisk.

  Silversaxifragorna har många fördelar i odling. De är städsegröna och behåller sin form och färg när så mycket annat vissnat ner och blivit fult. Denhär bilden är tagen i december i trädgården. Frosten sätter sig runt bladspetsarna så de ser ut som små rosor.
Det som många gör fel är att placera dem i alltför soliga lägen. De gillar inte den brännande solen mitt på dagen och bladen blir lätt missfärgade.
Det gäller förmodligen de flesta Saxifragor.




Denhär Saxifragan som växer i min trädgård är förmodligen en Cotyledon men helt säker är jag inte, namnsort okänd och de är förhållandevis svåra att identifiera i efterhand. Den växer på ett märkligt sätt där bladrosetterna lägger sig nästan på varandra. Den växer i en grusbädd, uppblandad med lite jord och skyddad mot de hetaste soltimmarna på dagen.

En annan spektakulär egenskap hos många Saxifragor är blomningen. Ur de små bladrosetterna höjer sig blomstänglarna, bärande de hundratals små blommor som kommer ur varje bladrosett. En märklig syn!

De blommar länge och när de blommat över kan man klippa bort de långa blomskaften så har man fortfarande en fin och fräsch planta i rabatten som är vacker alla årets tolv månader eller så länge man kan se den innan den döljs av snö.

Nu blommar den och det är nästan osannolikt att ur de små bladrosetterna reser sig denna blomprakt.


3 kommentarer:

  1. Vilka härliga bilder! Den sista är ju fantastisk!
    Jag har sått några olika sorters Saxifraga i vinter. Några spirar nu, hoppas jag lyckas få dem att överleva och bli stora plantor.

    SvaraRadera
  2. Åååå så vackert! Jag blir helt salig.. för jag vet ju att det är ännu tjusigare i verkligheten!

    Förresten, vad heter det där gruset ni har det gråa, småstenen... och vad finns det för liknande? Jag vet att jag har fråga det förr men minnet är kort!
    KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej på dig!

      Detdär gråa är diabas som man krossar och utvinner här;

      http://www.gulex.se/firmainfo/svalbovikens_kross_ab/931121516700.htm

      Det är väldigt användbart i trädgården, blir förresten nästan svart när det regnar. Man kan välja själv vilken storlek man vill ha på krosset.

      Många känsliga växter trivs i denhär blandningen t.ex. Lewisior som har känsliga rothalsar, nu frösår de sig i gruset.

      Man kan hämta själv om man har en kärra eller beställa ett helt billass. Om jag inte minns helt fel kostar det ungefär som ett lass med grus, transporten är ju dyr förstås.
      Det går lika bra att använda vanligt gårdsgrus fast ofta har det mycket inslag av rött men beroende på vad det utvinns ur borde man hitta nyanser som går i grått.


      Nu funkar inte länken ser jag men du ser firmanamnet i alla fall!

      Radera