måndag 17 juli 2017

H20 vatten

Rent vatten är livsnödvändigt för allt liv, för människor, däggdjur, insekter och växter. Utan vatten stannar klockorna och blommorna vissnar.

Det här blir inte ett positivt och glättigt inlägg för jag är vare sig optimist eller glad just nu. Jag har kämpat trons goda kamp sedan torkan gjorde sig påmind redan under tidig vår men nu är det mera troligt att träffas av en grön gubbe från yttre rymden i huvudet än att det skall börja regna på Hagtorpet. Insikten om att jag aldrig kommer att vinna denna strid får långsamt fäste i tankarna och känslan att bara ge upp återkommer. Allt uppsamlat vatten är slut för länge sedan och när alla kläder kräver en omgång i maskinen är det med bävan jag startar programmet, rädd för att tvättmaskinen skall börja sörpla dy.

Extremvädret är här, det som forskningen varnat för i åratal. Skyfall och översvämningar på en del håll, andra delar av landet torkar bort. Skadorna blir omfattande oavsett vilket scenario som än drabbar oss. 

Insekterna finns inte denna torra sommar, inte ens en mygginvasion har vi haft och fåglarnas reproduktion har förmodligen varit svår om den ens har lyckats. Det får vi veta när vi rensar holkarna i höst. Inga fjärilar fladdrar längre över timjan planteringarna.

I Portugal brinner skogen, likaså i Kalifornien och i Kanada. Stora värden går upp i rök och djurlivet möter en förfärlig död i lågorna. I lokaltidningen härom dagen intervjuades en jordbrukare som sa att får vi inte nederbörd med minst 30 - 50 mm de närmaste veckorna går skörden förlorad. Många förlorade skördar innebär dyrare mat. Dyrare mat skapar social oro i världen.

Det är längesedan jag borstade tänderna under rinnande vatten men härom veckan när jag åkte genom ett bostadsområde  tvättades bilar på garageuppfarten.  Att rent vatten har blivit en bristvara i vårt land kommer att bli svårare att implementera i folksjälen än att The Donald bytt sida och agiterar för utsläppsminskningar.

Vår framtid är utlagd på entreprenad, "greenwashing" har aldrig varit så lönsamt som nu. Vi ska ha laddstolpar och köra omkring i miljöbilar. För att klara klimatmålet måste vår livsstil och konsumtion ner till 1,5 ton koldioxid per person och år. Enligt Svenska miljöinstitutet orsakar varje kilowattimme som ett bilbatteri kan lagra minst 150 kilo koldioxid. En Tesla på 100 kWh medför utsläpp på över 17 ton redan innan den tagits i bruk. En genomsnittsbilist kan köra åtta år innan den släppt ut lika mycket växthusgas som batteritillverkningen på en Tesla.

Almedalsveckan på Gotland har nyligen ägt rum, alla partier får en dag att att ta upp ämnen som partiet brinner för. Endast en av alla partiledare ägnade talet åt klimatet, Gustaf Fridolin för Miljöpartiet. Tyvärr drunknar hans budskap i allt som uppfattas som mera angeläget än klimatet, skatter, sjukvård, invandring och integration, försvar och ökande samhällsklyftor. Det är sånt man förstår sig på och något konkret, en varmare planet är bara trevligt för oss nordbor eller..? Dessutom ett hot som är både diffust, svårbegripligt och ansvarsbefriande. Bristen på rent vatten drabbar andra kontinenter, inte oss. Finanserna gäspar åt klimatfrågan.

 Det är på landsbygden som bristen på vatten visar sig först. Så länge de kommunala vattenkranarna levererar rent vatten är vatten en icke fråga men det kan vara en bedräglig illusion, även det kommunala vattnet får snabbt bekymmer när nivåerna sjunker.

SGU´s karta över grundvattennivåerna juni månad.




måndag 10 juli 2017

Primula vulgaris `Francesca´

Släktet Primula har alltid tillhört favoriterna i trädgården och har hängt med ända sedan jag började trädgårdslivet, det finns ju några att välja på. Våren förknippas ofta med vivornas tid men det finns även många varianter av sommarblommande Primula, alla odlingsvärda. Det negativa med vårblommande vivor är väl att när plantan blommat över återstår en bladrosett som inte alltid är så dekorativ. Vid torka gulnar bladen lätt.

Men Primula vulgaris `Francesca´ följer inte mönstret i släktet. Den här bilden tog jag den 22 maj och då hade `Francesca´ redan stått i blom ett tag.


Volangkantade, något gulgröna blad  omger den gula mittpunkten.


I går kväll tog jag den här bilden på `Francesca´, bladen är fortfarande fräscht gröna men det anmärkningsvärda är att den blommat oavbrutet sedan i våras. Något ljusare har volangerna blivit men skillnaden i färg beror nog mera på kvällsljuset. Jag ger den betyget "mycket odlingsvärd"


fredag 7 juli 2017

En fredagkväll i juli

Midsommaren är passerad men ännu får vi nog säga att vi befinner oss mitt i sommaren. Ljuset är kvar ännu ett tag, det är också våra tornseglare som nu har ungar. Jag tror att vi har fem föryngringar i år under takpannorna och det är inte dåligt. I början av augusti lämnar de oss och ungarna inleder sitt liv i luften genom att omgående starta sin resa till andra sidan jordklotet.

Trädgården är som den brukar vara såhär mitt i sommaren, torr. Ibland får jag riktiga skräckvisioner om att det slutat regna i Sörmland men så illa kan det väl ändå inte vara. Regnvädren från Atlanten når oss inte längre medan andra delar av landet får alltför mycket av det våta.

Dammen har vatten även om vi får fylla på ganska ofta för i värmen dunstar vattnet. Vattnet i dammen skänker liv åt insekter och fåglar när alla andra vattenkällor torkat bort.


Vid dammens kanter har jag planterat Thymus citriodorus `Silver Queen´ en citrontimjan som doftar gott och brukar locka massor av insekter och fjärilar - men inte i år. Vad har hänt?


Taklöken bryr sig inte om torka, den tar vatten när den får och är nöjd med tillvaron ändå, så nöjd att den gärna blommar och för den löken som blommar är det något av en "grand final" för det är det sista den gör. Därefter vissnar den ner för att ge sin plats åt en ny generation taklök.



Och så skall jag göra något som jag aldrig gjort förut, publicera en bild av en ros. Jag har två ! rosor i trädgården, `Flammentanz´ som jag klippte ner helt i våras och som nu kommer tillbaka i rasande fart och så denna, en moschataros vid namn `Prosperity´ . Den fryser ned nästan varje vinter men kommer igen med riklig blomning varje år. En tapper representant för det stora släktet Rosa.


Visste du att...
- ett kilo återvunnen plast minskar koldioxidutsläppen med två kilo, jämfört med att framställa ny plast.

Källa; Miljöpartiets tidning Grönt

TREVLIG HELG!

fredag 30 juni 2017

Litet projekt eller stort projekt..

...det spelar egentligen ingen roll, det viktiga är att allt emellanåt få skapa något nytt som fyller på energin och som gör att det tråkiga arbetet också känns betydligt roligare.

Härom dagen tog jag ännu en bit av den omgivande naturen och satte en stenkant som inramning till en plantering där det växer en kaprifol, nu ser det betydligt mera färdigt ut och så fick mina luggslitna pelargoner en mera lämplig inramning än den i skogsträdgården.


Mellan detta område fram till nästa plantering finns nu ett antal kvm natur som jag inte vet vad jag skall göra med. Problemet är att det är kruttorrt i marken pga av närheten till en stor björk. Uteslutet att ta bort den eftersom den ger eftermiddagsskugga in i skogsträdgården, där är redan alltför mycket sol. Jag vill inte ha stenpartiväxter där utan något städsegrönt som håller stilen året om, några pelarformade barrväxter och några stora stenbumlingar skulle sitta fint men vad kan konkurrera med björkens aggressiva rötter - jag vet inte.

Det större projektet som vi påbörjade i våras med att binda ihop komposten med trädgården i övrigt är nu klart och färdigplanterat. Vi flyttade den ganska stora koreagranen Abies koreana `Silberlocke´ dit och den ser ut att ha klarat flytten galant, sätter nu massor med uppåtsträvande små, blåa kottar. Några barrväxter till blev det samt några av mina många krukade Hosta fick plats där. Lite blomstring också i form av några höstflox samt tre Salvia nemorosa `Caradona´ för insekternas skull. Ja, och busken höll jag på att glömma. Det är en frösådd av den rödbladiga smällspirean Physocarpus opulifolius `Diabolo´

Såhär blev det:


Den gröna växten som växer bland stenarna är en Cotoneaster radicans litet krypoxbär. Jag skall leda den över stenarna för att åstadkomma ett mjukare intryck, det är för mycket sten.






Den blommande busken i bakgrunden är Gillenia trifoliata trebladsspira som är fin i år med sin sirliga blomning, en sky av vita stjärnformade blommor på röda bladskaft.


lördag 24 juni 2017

Vad är detta?

För tre år sedan fick jag en växt av en god vän, hon hade själv köpt den i en privat trädgård. Den som sålde den påstod att det var en blåblommande Hosta, namnsort saknades.

Jag planterade den lilla växten och letade efter namnet men kunde snabbt konstatera att det inte existerar några blåblommande hostor. Däremot kan man ju uppleva färger lite individuellt, kanske den vanliga lilafärgade blomningen men med en dragning mot blått - tänkte jag.

I fjol hände inget med plantan, den växte inte särskilt mycket och den har inte blommat, drygt två dm hög.. Men i år exploderade den ordentligt, det dök upp massor av nya skott som tagit sig under några Rhododendron buskar. Jag blev misstänksam och igår grävde jag upp samtliga plantor. Växten hade långa, tjocka vita rötter som letat sig långt från moderplantan och bildat nya skott. Den beter sig precis som många andra invasiva växter, de avvaktar några år och samlar energi i de tjocka rötterna, kallas för "lagtime" på engelska för att sedan explodera över ett stort område. En sorts fördröjning som man lätt blir lurad av.

Jag har handskats med hostor i många år och aldrig någonsin har jag sett en Hosta som sprider sig med långa rotskott. Hosta plantan blir större för varje år men håller sig väl samlad, liknar på inget sätt det beteende som en Hosta brukar uppvisa.
Trist när folk säljer eller ger bort växter som man vet sprider sig utan att tala om det för mottagaren. Min bekant är oskyldig i sammanhanget för hon köpte plantan i tron att hon hittat en blåblommande Hosta.

Jag grävde bort allt, har stor respekt för invasiva växter men vad är det för något? Kan det trots allt vara en Hosta med ett så avvikande beteende?



onsdag 21 juni 2017

Meconopsis - blommande bergvallmo

Några bilder på den sköna bergvallmon som blivit lite för hög i år och inte klarar hårda vindar.






lördag 17 juni 2017

Rhododendron elegantulum och lite annat spännande

I mars i år skrev Niels Skjöldberg, den danska specialisten på Rhododendron ett intressant inlägg  om R.elegantulumsin blogg.

Jag blev så betagen av denna Rhododendron så jag kontaktade Björn på Linudden  som erbjöd sig att beställa den vackra plantan åt mig. Fick meddelande att nu fanns den för avhämtning för några veckor sedan och idag kom vi äntligen iväg på årets första besök på den mycket speciella plantskolan Linudden. Där finns ett sortiment som man inte hittar på annat håll så jag tar det som en spännande utflykt från vardagens trädgårdsbestyr, bara att gå där och strosa och botanisera bland alla intressanta växter är så trevligt och inspirerande Jag bad om en större planta och så blev det, importerad från Danmark som har ett helt annat sortiment i sitt utbud av odlingsvärda Rhododendron.

En bild på vad som fick följa med hem - bl.a.en ny R. bureavii, kunde inte låta bli.


* R. bureavii
* R. elegantulum
*R. Kermesina Alba

Den sistnämnda har jag letat efter länge, har den rosafärgade Kermesina Rose men den vita är svår att hitta. De benämndes tidigare som japansk azalea men tillhör numera släktet Rhododendron, är delvis bladfällande.


 Ytterligare några nykomlingar som följde med hem:

* Rhododendron camtchaticum - den vita varianten
* Roscoea humeana `Lutea´ bergingefära
* Codonopsis Grey- Wilsonii `Himal Snow´
* Oxalis enneaphylla `Patagonica´
* Hosta `Sun Mouse´ miniatyr
* Hosta `Baby Booties´ miniatyr
* Hosta `Cracker Cumbs´ miniatyr

En bra dag i en inspirerande miljö, i morgon blir det plantering.

torsdag 15 juni 2017

Hosta projekt

Jag blir lätt frustrerad om jag bara skall hålla på med skötsel och underhåll av trädgården, jag måste helt enkelt få skapa något mellan varven, stort eller litet.

I höstas delade jag ett flertal Hosta som blivit för stora och nu har jag massor av uppkrukade  plantor som bara väntar på en plats i jorden.

Jag gillar asymmetri i trädgården och försöker undvika att rada stenar och anstränger mig för hitta nya lösningar som inte nödvändigtvis behöver vara en traditionell rabatt med markerad avgränsning. Ibland tar det tid för fantasin räcker inte till. Jag har haft några mossklädda stubbar och stenar intill en liten sittplats och på stubbarna har jag haft några krukor med pelargoner under flera år. Väldigt traditionellt och det har aldrig varit snyggt.

Idag tog jag bort alla krukor och flyttade om det mesta, började om från början. Jag ville plantera några av de vackra bladväxterna bland stubbarna i nivå med marken. En stor sten hittade jag också i marken som blev en lagom prydnad till det gröna utan att dominera för mycket.  Fyra Hosta av samma sort, `Francé´ planterades - det blev dagens trädgårdsprojekt.




Hosta miniatyrer är små läckra bladväxter som jag gärna samlar på mig. De platsar inte särskilt bra i vanliga rabatter tillsammans med andra storvuxna perenner, de syns helt enkelt inte och det är synd och skam kan jag tycka för de förtjänar att synas. Härom veckan grävde jag om en gammal tråkig plantering, tog bort alla växter och flyttade om lite stenar.  Jag gjorde en första plantering i fjol för miniatyrerna så nu har jag flyttat alla mini- Hostor till platser där de bättre kan komma till sin rätt.


onsdag 14 juni 2017

Tidig sommarmorgon i stubberiet

Här kommer några bilder från det som jag kallar stubberiet. Det är bara att konstatera att stubbarna borde vara fler och betydligt större, det gäller bara att hitta dem. Annars är jag nöjd med växterna och utformandet av platsen. Just nu är jorden är fuktig och växterna fräscha efter regnet.






Jag planterade in Linnea borealis men hade inga större förhoppningar om att den skulle överleva i den tillrättalagda miljön men det gör den, den sprider sig kraftigt och just nu börjar blommorna komma.



I stubberiet trivs också den vackra Rhododenron `Silverleaf´ som nu börjar visa nytillväxten.


måndag 12 juni 2017

Orkidéernas tid är nu

Generös nederbörd den senaste veckan,  25 mm regn har fallit och det är mycket för Sörmland i juni. Det är bara att tacka och ta emot, med stor tacksamhet.

Nu blommar orkidéerna och här kommer några bilder på de märkliga blommorna

Cypripedium `Ulla Silkens´ som blivit en riktigt stor rugge nu.



Cypripedium `Gisela´


och nykomlingen i år Cypripedium `Sunny´

fredag 9 juni 2017

I backspegeln - våren 2017

Senaste vinter var den mildaste vinter jag upplevt sedan jag började med trädgård. Termometern sjönk aldrig under -15 grader. Vintern innan hade vi några nätter som tangerade - 25 grader och så brukar det vara, alltid en omgång med rejäl vinterkyla under någon period.
Inte heller tjältorka ställde till problem för de städsegröna växterna, tjälen släppte bra innan vårsolen började värma. Kort sagt, en mycket bra vinter för växtligheten.

Påsken kom med sommarvärme och växterna vaknade till liv. Humlor, bin och fjärilar började surra och leta mat. Men i inledningen till maj månad slog vädret hastigt om och vi fick två perioder med mycket kalla nätter. Perennerna frös ner helt och hållet men det är ingen större fara med dem, de har förmågan att börja om på nytt. Men de vedartade växterna som börjat vegetera i värmen klarade inte den skarpa kylan som följde, inte heller insekterna. Jag hittade massor av döda bin och humlor i trädgården.


Nu har vi påbörjat det tråkiga och ledsamma arbetet med att ta bort döda växter.  Följande växter har vi hittills tagit bort;

* Sciadopitys verticillata solfjäderstall
* Rhododendron hybrid okänd - säkert tio år gammal
* Rhododenron bureavii 
* Rhododendron campanulatum
* Rhododendron burevii Lem's Form x Rex
* Rhododendron calostrotum Rock's Form 
* Magnolia loebneri `Wildcat´

Det finns lika mycket till som är så svårt skadat att det förmodligen aldrig kan bli någon vacker planta mer, bl. a tre japanska lönnar. Den som klarade sig var den grönbladiga  Acer shirasawanum.

Solfjäderstallen som jag haft i ca 10 år och som aldrig haft den minsta lilla vinterskada tvärdog. Från att ha varit vackert mörkgrön gulnade den på några dygn och barren började falla.
Såhär såg R. campanulatum ut och likadant ser det ut på många andra Rhododendron. Bladen faller av så fort man vidrör plantan och de klarar inte av att veckla ut sig igen.


R. `Wolly Dane´ står fortfarande kvar men tveksamt om den är något att spara. Det räcker inte att någon liten del av plantan lever om den förlorar all form. En växt som är så försvagad som den här blir lätt offer för insektsangrepp också, den kan inte försvara sig längre.


Hos de Rhododendron som trots allt klarade sig, det är några stycken, har nästan alla blomknoppar frusit och det är ett jobb att gå och plocka alla dessa hundratals torkade knoppar. Såhär ser det ut på samtliga buskar, de knoppar som ligger närmast marken har klarat sig. Här R. `Koichoro Wada´ 


tisdag 6 juni 2017

VISA HÄNSYN I NATURENS BARNKAMMARE!

Detta är ett högaktuellt gästinlägg från min gode vän Olle som är en stor naturkännare och en skicklig djurfotograf. I synen på naturen och allt som lever där delar jag Olles värderingar.

Nu på försommaren är naturen en stor barnkammare. Det är en underbar tid, men också en känslig sådan då man måste visa hänsyn i markerna. Jag blir alltid så ledsen och upprörd när folk inte förstår det. Idag (5/6) på morgonen fick jag se en hund som jagade en råget i full fart över ett stort, öppet fält. Det kan ha varit rågeten här på bilden, för den är tagen i närheten ett par dagar tidigare. Någon hundägare syntes inte till. Snälla ni, släpp inte era hundar lösa i markerna vid den här tiden!!! Även en snäll hund är i grunden ett rovdjur och en dödlig fara för ett litet kid, som den lätt kan bita ihjäl utan att ägaren märker någonting. Dessutom finns det fortfarande högdräktiga rågetter, som mycket väl kan kasta sina kid i förtid om de blir hetsade. Mellan 1/3-20/8 är det förbjudet att ha hunden lös i markerna. Tyvärr är lagen lite luddigt skriven, men Naturvårdsverkets tolkning är så gott som alltid att den måste vara kopplad.

Att ni själva inte rör några vilda djurungar är väl självklart, eller hur? Ett rådjurskid som ligger ensamt och trycker är INTE övergivet, även om mamma oftast inte vågar sig fram när det finns människor i närheten. Har någon tagit i ungen gör det inget, för lukten spelar en mycket liten roll i kontakten mellan get och kid i början. Kiden är helt luktlösa för att inte räven ska kunna nosa upp dem. Men det är en riskfylld strategi, för om de saknar lukt kan ju mamma inte nosa upp dem heller! I stället präglas hon på platserna där kiden ligger, som alltid är en bit ifrån varandra för att räven inte ska hitta alla på en gång. Efter ett par veckor blir kiden allt rörligare, och om de då skrämda rusar iväg för långt och lägger sig och trycker på fel ställe är det inte säkert att mamma hittar dem. Visst lockar mamma och barn på varandra, men även det har sina risker. Ljud kan höras även av andra än de är avsedda för. Hittar ni ett kid är det alltid bäst att lugnt gå därifrån och lämna det ifred.

Det är förstås inte bara rådjuren som har små ungar nu. Det har även harar, rävar, ja så gott som alla djur och fåglar i våra marker. Samma sak gäller även där: Låt ungarna vara, och om barnen kommer med någon unge så lägg tillbaka den där den hittades! Och som sagt, låt inte hunden springa lös i markerna. Märker ni att en kull fågelungar är på väg att flyga ut i trädgården, är det också bra att hålla katten inomhus någon dag. Däremot vill jag inte hindra någon från att själv ge sig ut i naturen nu. Det händer så otroligt mycket spännande på försommaren, och för en försiktig, hänsynsfull åskådare finns hur mycket som helst att upptäcka. Ju mer man lär känna naturen, desto mer inser man hur skört livet kan vara. Och hur fantastiskt det kan vara att ta del av allt som sker utan att störa.

Olle Arvids